broderhjort

Den är nu här, den 6 oktober, och det snöar! :D Ganska roligt faktiskt. Dock är det ju inte minusgrader, så det smälter så fort den nuddar marken. Men ändå; det snöar! :D

Det stoppar dock absolut inte dagens ämne som är värt att tänka på, nämligen.... Vägkritor.
Barnsligt? -Perhaps, men ack så estetiskt och pacifistiskt. Om nu det är ett ord ens. För ärligt talat, kan man verkligen inte kalla någonting som sköljs bort med vatten för klotter.

Jag har ägnat dagen åt bland annat konsumtion av vägkritor. OCH jag gjorde en god gärning (!) För BARN (!!!!!!!!) Jag måste ha slagit i huvudet. I alla fall, så ritade jag och Robin upp en färgglad hopp-hage på asfalten utanför hans hyreshus, och den användes! :D Inte bara av oss då, utan av barn! :D Jisses Amalia...
Och det faktum att jag gjorde det för mitt egna bästa, nämligen en fotouppgift från skolan, det behöver vi ju inte uppmärksamma speciellt mycket. :)

Men hörrni, det här med vägkritor, är inte det fantastiskt roligt? Praktiskt i alla fall.. Man kan rita vad man vill, utan att det gör någonting alls, för det går bort med vatten. Man kan ju ha mycket roligt med det, som att till exempel lägga en frivillig person på marken och rita dennes konturer med en vit krita, så att det ser ut som om CSI har varit där! :D En aning bisarrt eller stötande? -Perhaps, men lustigt är det minsann ändå!
Om man känner för det (och har tillgång till en hel massa vägkritor) kan man till exempel måla om en husfasad. Av tegel, förslagsvis. Man kan gå förbi, se viktig ut och muttra "Den här väggen skulle verkligen behöva piffas upp en aning. En hel del aning!" Och därefter målan man väggen grön! :D Med blåa prickar, förslagsvis. Det gör det mycket roligare för förbipasserande, och man kan nöjt luta sig tillbaka med varm choklad och beskåda sitt nygjorda mästerverk. Möjligtvis uppkommer ett golden moment då en äldre samhällsinvånare lunkar förbi med ett förvirrat ansiktsuttryck och yttrar någonting som "När fick vi gigantiska väggboende skalbaggar i Skandinavien?"
Man kan inte annat än älska det.

Ni vet sådana telefonmenyer när man ska trycka på en siffra beroende på vilket ärende man har, då man ringer till ett företag. JAG HATAR DEM! Vissa av dem är ju helt sanslöst pantade!
Som idag, när jag ringde till CSN för att säga åt dem att de är dumma och ska ta tillbaka pengarna de skickar till mig som jag inte ska ha för att de sa det innan jag började skolan i höstas, men så skickar de ändå, så jag kommer få skuld till dem sen då de skickat pengar jag inte ens vill ha (Okej, låt oss nu vara lite realistiska... Klart man vill ha pengar, men alltså ändå), pengar de skickar som jag de sedan ska ha tillbaka för att jag går för få timmar i veckan för att få bidrag, OCH om de skickar en faktura till mig så kostar det 100 kronor att betala den, utöver pengarna de kräver! DUMT! I varje fall, så har de just en sådan här knapp-tryckar-meny innan man kommer fram till en telefonist man kan grilla. Och då rabblar de upp ungefär 1000 olika alternativ, och fortsätter och fortsätter, och då man ska trycka på någon siffra så tar de ingen paus utan pladdrar på innan man hinner sätta telefonen mot örat igen. Man hinner inte med. Helt sanslöst. Jag var tvungen att lägga på och ringa igen minst 5 gånger. Helt sanslöst. Att de är så himla retarded trodde jag inte.

OCH SEN (!) När jag väl hade lyckats komma fram till en människa (efter ca 10 minuters telefonkö) så kopplar de mig vidare till någon random gubbe vars svar till alla mina frågar var "venne". Inte "Jag kan tyvärr inte svara på den frågan utan mer information" eller "Jag är ledsen, men jag har tyvärr inte den informationen, du bör vända dig till...", utan helt bokstavligt: "venne". Säg åtminstone "Jag vet inte", inte slöddra fram "venne". Helt sanslöst.
Så där fick jag ju mycket hjälp... Not.

Lägg in alla arbetslösa människor som telefonister istället och kapa de där förbannade telefonmenyerna, det skulle ju alla vinna på.

Om inte annat så sliter man ju ut telefonknapparna genom alla knappar man måste trycka på genom menyerna.

MEN! Tro inte att jag tänker köpa någon värdelös alternativ lösning på knapp-tryckar-menyerna, såsom röstkontrollerade telefonmenyer. Ty de fungerar ju inte alls. Jag vet inte hur det är tänkt att de ska fungera, men i vilket fall gör dem de inte. Det är också helt sanslöst.

En helt sanslös dag.

... Och inget bra kan tillkomma av detta fenomen. MEN, det är en intressant tanke..
Ni vet det här som var så himla löjligt populärt för en tid sedan, att man skulle köpa en stjärna på himlen och döpa den..? Då funderade jag på detta och kom fram till ett stort frågetecken... Vem betalar man till? Vem kan hävda sig att äga himlen och alla stjärnor och börja sälja dem? Kan vem som helst göra det? Och i så fall, varför stanna där? Varför inte bara claim:a vad som helst? "Detta moln är härmed mitt. Ni får köpa det för högstbjudande." Eller "Luften är nu min. All luft som finns i världen är härmed min, och ni måste betala för varje andetag ni tar." Vem kom på det?! Synnerligen underligt enligt mig. Vem kom hux flux på att äga himlen och allt som hör därtill? Liksom, VEM BETALAR MAN TILL? Vem är det som tjänar pengar på det där?

Det här gör mig snurrig..

Det är precis vad jag tänker skriva om här.
Det finns fullt med saker i vardagen som man inte alltid tänker på. Till exempel varför inte alla stopp-plingor på bussarna låter likadant. Alltså: när man plingar på stopp-knappen på bussen, och det ska låta en ton, eller ett pling eller ett pip eller liknande. Men... de låter så olika beroende på vilken buss man åker. Ibland låter det inte alls. Borde det inte vara mindre förvirrande om alla lät likadant? Och högt, så man hör. Till exempel om man skulle byta ut dem mot ett signalhorn. Då jädrar annama skulle man vakna! För det är bra om man kan vakna av de signalerna, utifall man ska kliva av. Jag vet att jag är ganska duktig på att somna på bussar. I Karlstad är stadsbussarna en uppiggande orange färg. Lyser i mörker. Helcoolt.

En annan sak man kanske inte alltid tänker på är det där klistret som är på kuvert. ALLTSÅ, jag tror att det vilar någon form av förbannelse över mig, för det klistret fungerar aldrig för mig! Det låter väldigt bisarrt, men så äro fallet. Och ja, jag vet att man ska slicka på det för att det ska fästa, men det fungerar inte i alla fall. Varför ska det vara så svårt att klistra igen ett simpelt kuvert? Jag förstår inte. Det är inte ofta som jag skickar brev, men när man ska skicka in fakturor och sådant, så ja. Man kanske behöver träning. Klister-träning, vad vet jag? Om det finns några sådana kurser så skulle jag vara tacksam om jag blev informerad om detta.

Jag måste även få ställa en allmän fråga som avslut; Vad är den där "Puff"-funktionen på Facebook? Vad är det bra för och hur fungerar det?